I språkkorridoren fanns bara salar på vänster sida mot Toffelvägen. Mot gården var det fönster i korridoren och en utgång i mitten. I sal 208, där det idag är arbetsrum för språklärarna, fanns en liten inlärningsstudio med rullbandspelare, som man fått till skänks av TBV. Så vitt jag minns fanns det 12 platser i den. Man kunde inte spela in centralt på den, utan fick springa runt och köra igång varje bandspelare för sig. Det var ju ett stort lyft, när vi fick den nya IS på nedre planet med 30 kassettbandspelare, Tandberg, som kunde manövreras helt från lärarbordet. Den kostade 280 000 år 1979. Då blev också sal 206 lärararbetsrum och institution för språk. Samtidigt byggdes trappan ned till nedre planet. Då blev det betydligt smidigare att förflytta sig mellan våningarna och använda IS. Så småningom blev IS också en språkdatasal, där skolans äldsta datorer kom till bra användning. Nedanför trappan hade vi ett tag en kopieringsmaskin.

Där idag några småexpeditioner finns i början av språkkorridoren, var ett klassrum, nr 218, och i foajén i orienterarnas expedition, hade vi ett litet arbetsrum, där Birgitta Hellström och jag höll till. Det var dock bara hälften så stort som idag. En del av det var skolsköterskemottagning. Ute i foajén fanns väggen med glasfönster och dörrar till studiehallen 8-10 m närmare studiehallen. Ytan som idag är tidskriftsrum, ingick i foajén, möblerad med ett par soffgrupper. Det var alltid ganska kallt att sitta där på vintern p g a ständigt drag från ytterdörrarna. Dessa utgjorde skolans huvudentré.

Där sal 281 finns idag, var en passage till skolans expeditionsdel. Till vänster var ett vilrum och till höger skolsköterskemottagningen. Därefter följde en rad studierektorsrum på höger hand och till vänster var ett stort konferensrum, som kunde delas av med en vikvägg. Där hade vi klass- och personalkonferenser, så länge vi inte var så många. Vi fick så småningom hålla till i något klassrum. En del av konferensrummet tjänade också som expeditionspersonalens kafferum, ett litet pentry fanns där också. Sist kom man till "receptionen", en obemannad disk, där Edit Fridström ibland satt med något skrivarbete. Här var också ett kopieringsrum. Mittemot dessa utrymmen satt studierektorerna Kurt Rosvall och Filip Nilsson, kanslisterna Margareta Lundmark och Gertrud Wallin och sist i raden var ett större rum, där rektor Ingvar Wramsmyr hade sin plats.

På dessa ytor finns idag det inre rummet i skolans bibliotek och SO-institutionen samt, som nämnts, sal 281.

Efter expeditionerna kom en trapphall med personalingång. Härifrån kom man in i personalens kapprum och personalrummet. Där är nu ekonomiinstitution, kopieringsrum och sal 298. I personalrummet fanns ett litet pentry, och vi turades om att koka kaffe och köpa kaffebröd. En särskild liten kommitté styrde dessa göranden och hade hand om kaffekassan. Innanför personalrummet i ett långt smalt rum längs Toffelvägen fanns arbetsplatser och längst in ett vilrum, vilket motsvarar bortre delen av sal 297 idag.

I studiehallen fanns biblioteket helt öppet. Det var inte så många hyllor till att börja med. Ett skrivbord för bibliotekarien stod i mitten. Arthur Forsberg var den som började bygga upp ett bibliotek här. Det fanns många studieplatser i studiehallen, och metoden med självständigt arbete tillämpades flitigt i SO-ämnena. Biblioteket var en självskriven resurs i det sammanhanget, och SO-lärarna var intimt involverade i bibliotekets uppbyggnad. Arthur undervisade själv i religionskunskap. Det visade sig, att svinnet i biblioteket blev stort, vilket gjorde, att man så småningom avgränsade en mindre yta, som omgavs av väggar och kunde låsas. Detta var inget snyggt arrangemang, och det kom att kallas för "apburen". Det stora svinnet kunde möjligen förklaras av att komvux hade undervisning i skolan på kvällstid fram till kl 21 varje dag, och mycket folk rörde sig ständigt i byggnaden.

I den bortre delen av studiehallen låg NO-institutionerna med kemi, där sal 297 idag är belägen. Tage Magnusson var den första kemiläraren. I följande salar var det naturkunskap med Olof Mohlin. Därefter kom fysik, som även höll till i sal 227.

Det fanns alltså på den tiden ingen utgång i den här delen av studiehallen. Skolans framsida var mot gården. Där 1980 nuvarande expeditionsbyggnad tillkom, fanns tre baracker, där utbildningen i ellära och styr- och reglerteknik var förlagd. Verkstadsutbildningen försiggick i Hantverkshuset på Ringvägen, liksom fordonsutbildningen, när den tillkom 1976. Dessa elever vistades således i huvudbyggnaden enbart i kärnämnena och under luncherna.

I nuvarande s k Tekohuset var ännu ingen skolverksamhet, utan skyddad verkstad. Dit flyttade sedan elutbildningen, och där blev också salar för textilundervisning och teckning. Det var inte förrän 1989/90 som tillbyggnad skedde med lokaler för industri- och fordonsprogram.